Helena Johansson

Sånt här är så typiskt mig känns det som. Jag var helt övertygad om att jag började 8.10 idag så jag kollade aldrig schemat. Inte särskilt noga iallafall. Så går jag upp halv 6 och så upptäcker jag att jag börjar 9.20. Lyckat!! Det spelar i och för sig ingen roll för jag var ändå vaken när klockan ringde. Det känns som att jag inte sovit någonting inatt. Har legat och vridit mig hela tiden. Har inget minne av att jag somnat eller vaknat, så det känns verkligen som jag varit uppe hela natten. Äcklig mardröm drömdes också under den korta tid jag sov. Det var en mördare han i hylte, och jag var helt övertygad om att han var efter mig. Usch, läskigt var det som sagt. Måste klaga lite mer, jag kommer hem halv sju idag. Och jag har typ 5 lektioner och knappt några raster. Min längsta är typ 30 min(lunchrasten). Jag önskar verkligen att den här dagen går snabbt för jag orkar inte ens med mig själv idag ;) vill bara hem och kolla på tv, sen sova. SUCK.

 Jag hatar den här känslan. Jag går runt och oroar mig över saker hela tiden, det känns som att jag hela tiden måste tro det värsta om saker och ting. Jag tar ut problem i förskott hela tiden,  går och oroa mig över saker som egentligen inte är så "farliga"(visar det sig sedan). Önskar att jag kunde vara bättre på att ta tag i problemen när de verkligen kommer(sällan) istället för att gå och oroa mig i förskott. Jaja.
Nu ska jag sminka mig och klä på mig, see you at school.

-  How much longer will it take to cure this. Just to cure it, 'cause I can't ignore it if it's love -  counting crows